Dag 3 – Torsdag, en båttur vid reven

 

Ack, ja idag gick vi upp i ottan. Klockan ringde halv sju imorse, inte kul alls faktiskt. Men vad ska man göra när vi måste vara redo utanför dykningscentret klockan halv åtta? Bara att gilla läget och stiga upp, även om David praktiskt taget var tvungen att dra upp mig.

 

Luften var något, med betoning på något, svalare då klockan inte var så mycket när vi gick ner till lobbyn för att ta en snabb frukost. Vi var både uppspelta och nervösa (de andra var uppspelta och jag var nervös) inför den kommande utflykten och ingen åt särskilt mycket.

   Väl framme vid dykningscentret stod en minibuss och väntade på oss. Vi var kanske 10-15 personer som skulle vara med i vår båt. Bilresan till hamnen var inte lång, 10-15 minuter på sin höjd, sen var vi framme och redo att gå på båten.

 

Det tog ca 40 minuter att komma fram till ön och vårt första snorklingsställe. Jag passade på att läsa lite i min Twilight-bok medans de andra tog det lugnt i skuggan.

 

Jag vart lagom nervös när det var dags att ta på oss utrustningen, tack och lov så hade de flytväst man kunde låna om man ville. Ett säkert val för både mig och Emelie. Vi simmade efter guiden, som hade en livboj med sig hela tiden (två tjejer som inte orkade simma, trots att en av dem hade flytväst) klängde sig fast vid den från början till slut). Allt gick väldigt bra, i början var det lite obehagligt då instinkterna sa att man inte alls kan andas med huvudet under vattnet, men man vande sig efter ett tag och jag började slappna av och kunde njuta av upplevelsen.

 

När jag nämnde för folk att vi skulle till Egypten var alla enhälliga om att snorklig var en obligatorisk del av semestern. Jag tog det med lätthet å tänkte att de överdrev en smula, men det var verkligen helt fantastiskt! Som att dyka rakt in i TV-skärmen. Så nu är även jag en av dem som säger att man helt enkelt måste snorkla om man ska till Egypten!

 
Vid första revet blev de som ville erbjudna (mot extra betalning såklart) en 20 minuters tur med guidad dykning en och en. Både David, Robin och Emelie var på direkt och tyckte det var jättecoolt och verkligen värt pengarna. Men jag kände att det räckte att stanna uppe vid ytan för min del, det var spänning nog för mig och jag ångrar det faktiskt inte, även om de andra sa att jag verkligen missade nått.

 

Runt 12-tiden serverades det lunch på båten och den var verkligen inte fy skam. En liten minibuffé med en massa gott att välja bland. Dessutom var det skönt att få en liten paus då det är ganska ansträngande att snorkla i flera timmar.

 

Vi var tillbaka vid hamnen vid halvfyra-tiden efter att ha besökt tre olika rev. Då var man väldigt slut i hela kroppen och till min förtret märkte jag att jag halvt bränt röven av mig efter att ha guppat i vattnet med flytväst i flera timmar. Aj aj aj! Snacka om att det gjorde ont att sitta i bussen på vägen hem!

 

Efter dagens utflykt besökte vi poolen igen en stund för att senare gå upp och ta en liten siesta innan middagen. Det var lika gott som vanligt, men alla var lagom trötta efter maten att snorklingen så vi tog faktiskt en liten siesta till ihop och spelade lite Kasino innan vi bestämde oss för att gå ner till utomhusbaren för att ta varsin drink och se på en show med afrikansk dans som de hade där den kvällen.

Runt tolvtiden gick vi tillbaka till hotellet helt utmattade (jag var i alla fall det) och gick bums och lade oss.

Dag 2 – Onsdag, såå varmt…

För att inte sova bort hela dagen hade vi ställt väckarklockorna på 8:30, lite sugit när man egentligen vill sova ut på sin semester, men det vore ju samtidigt synd att spendera sin vecka i Egypten i sängen. Jag vaknade faktiskt av att jag frös (AC:n blåser rakt mot sängen) och av att jag har ont i nacken då sängen var en aning för hård för min smak. Nog för att jag är van vid vår extremt mjuka säng hemma, som är svår att toppa, men i alla fall.

 

När vi alla var insmorda från topp till tå med 50+ solkräm gick vi ut genom dörren och värmen slog emot oss. Värmen från igår var ingenting jämfört med denna för nu gassade solen samtidigt, tack å lov för solglasögon! Jag drack minst en halv liter vatten bara på vägen ner till lobbyn, och folk som känner mig vet att det är oerhört mycket för att vara mig.

 

Buffén var riktigt fin faktiskt. Det stod sex stora behållare med nypressade juicer, och jag kan ju säga att jag drack den färska mangojuicen varje dag ;) Sen fanns det plättar med lönnsirap (vilket också blev en daglig rutin), omeletter gjorde efter egen beställning och jättegott bröd. (David och Robin fastnade självklart för munkarna).

 

Efter frukosten gjorde vi det som i stort sett alla gör första dagen på semestern; slappar vid poolen och solar och badar hela dagen. Det var 32 grader i vattnet och somliga skulle nog säga att det är på tok för varmt och att det inte svalkar tillräckligt men jag kan då med lätthet säga att för mig, som extrem badkruka, tyckte temperaturen var perfekt. Jag kommer ha stora problem att bada i Sverige framöver. De hade en poolbar också som vi gick (eller simmande) till för jämnan och då jag i stort sett är nykterist så drack jag bara av deras mumsiga juicedrinkar.

 

Runt halvtolv tiden på dagen gick en kille från snorklingscentret runt och frågade folk om de ville följa med på en båttur dagen efter för att snorkla ute vid ön Tiran. Då alla sagt åt oss vi helt enkelt var tvungna att snorkla när vi väl var i Egypten så bestämde vi oss för att följa med. Det kostade 39£ per person och då fick man en heldag med guidad snorkling och lunch på båten. Helt ok pris. De andra var uppspelta till max, men hönsmamma som jag är så kunde jag inte låta bli att vara lite orolig.

 

Klockan fem följde vi med på en guidad busstur igenom Sharm el Sheik med vår danska reseledare. Först besökte vi stadens största moské och inte för att jag är direkt intresserad av religion så var det ändå en fin byggnad och vi agerade tvättäkta turister när vi poserade framför den.

Sen åkte vi för att se ett fint monument av fåglar till minne av offren i en flygkrasch som inträffade för några år sen (som självklart gjorde mig nojig). Sen åkte vi till ett svenskt dykningscenter och körde igenom Naama Bay centrum. Guiden berättade om ett ställe vi åkte förbi som hette Cool bar, det var i stort sett en frys med -20 grader, som man betalade för att gå in i. Man fick låna en tjock tjock päls och fick max vara där inne i 20 minuter. Han hade frågat dem varför de hade satt upp den tidsgränsen och då hade de sagt att man inte tålde att vara där inne längre och då hade han svarat att ”Ja, men hemma i Danmark har vi det kallare än så hela vintern” och då hade de bara skrattat åt honom. Jag önskar också att han hade skojat. Hm…

 

Som avslutning besökte vi i den äldsta delen av staden, som passande nog hette Old Market, och bara att gå igenom där var en upplevelse i sig. Var femte meter stod det en kille (alltid en kille) och försökte locka in en i deras butik och en gång hörde jag två män säga till David ”Oh, you lucky man! Lucky man!” Jag kan ju säga så här, efter det klängde jag mig fast vid Davids arm som en liten apa. Läbbigt värre.

 

Vårt mål på marknaden var ett papyrusmuseum där butiksägaren visade oss hur man gjorde papyrus och visade även hur vi i framtiden skulle se skillnad på äkta papyrus och på falsk. Sen fick vi chansen att köpa souvenirer om vi ville innan det var dags att avsluta turen. Enda nackdelen var att man var tvungen att ta sig hem till sitt hotell på egen hand. Alltså var vi tvungna att hitta en taxi, inte för att det var ett problem i sig, det fanns miljoner taxibilar som var redo att kasta sig över en. Men deras körstil! Herregud! De körde i minst 130 km/h på 80 vägen, vi kollade mätaren så vi vet hur snabbt han körde. Jag där var det verkligen bara tuta och kör! Ibland låg det tre bilar i bredd och bilarna bara sicksackade som idioter. Jag är fortfarande helt förundrad över att vi inte krockade. Billigt var det med, 20 egyptiska pund för en kvarts resa, och då körde han som en galning. Alltså runt 30kr, slå det Sverige.

När vi kom tillbaka till hotellet var vi lagom hungriga alla fyra och gick direkt till buffén för att äta och till vår lättnad hade de inte samma mat varje dag. Tack å lov, det var något jag oroat mig lite för dagen innan.
   Även om solen inte stekte längre så var det fortfarande över 30 grader i luften och lagom möra efter vår första dag i hettan bestämde vi oss tillslut för att gå upp till rummet (och AC:n) och lyssna på lite musik och spela Kasino innan vi gick å la oss.

Dag 1 - Tisdag, en orolig början

Ja, då var det äntligen dags att åka till Egypten. Vi bokade våra biljetter redan i april och man har ju gått och längtat sen dess. Syrran och Robin anlände igår och mamma åkte hem på kvällen efter vår lilla kräftskiva.

Planet skulle gå 11:55 idag, vilket är skönt för då slipper man gå upp så himla tidigt. När vi skulle till Kanarieöarna med pappa och Millis var vi tvungna att gå upp klockan 04:30, vilket var mindre populärt. Men Davids syster (som så snällt kunde skjutsa oss till flygplatsen) skulle inte komma förrän klockan nio, vilket är helt lagom. Självklart vaknar jag ändå klockan halv sju och är klarvaken, som på julafton eller på ens födelsedag ungefär, toppen. Jag kunde inte, hur mycket jag än försökte, att somna om så det var bara att gilla läget och stiga upp i ottan.

Syrran som låg däckad som en klubbad säl på en madrass på golvet och såg ut som en varm måltavla, så jag kröp ner i hennes säng och kollade på Jims värld tills det blev liv i resten av folket någon timme senare. Davids syrra anlände väldigt punkligt och vi kom till flygplatsen mer än 20 minuter innan incheckningen ens öppnat. Och tack å lov för det säger jag bara för jag har aldrig varit med om något krångligare! På internet hade det stått att vi skulle få visum på flygplatsen, men väl på Arlanda visar det sig att Apollo inte ens har en egen disk där, och ingen annan hade en aning om var vi skulle få våra visum. Duktiga Måne som har suttit och planerat och läst på ordentligt blir smått hysterisk över detta faktum. Utan visum = ingen semester. Det slutar med att vi ringer till Apollos huvudkontor som långt om länge förklarar att vi kommer att få våra visum på själva flygplanet. Hur tusan skulle vi veta det? Och man vill ju knappast chansa… Usch säger jag bara.

Nåja, vi kom på flyget i alla fall och det gick väldigt bra, maten på själva flyget vart man ju lagom besviken på, men det kom ju knappast som en överraskning. Själva resan gick förvånansvärt fort och vips var det dags att landa.

När vi skulle gå av flyget gjorde man det mitt ute på planen och var tvungen att åka buss in till själva flygplatsen. Hettan när man klev ur planet var extrem. Tänk er den varmaste dagen i juli här i Sverige, och sen ställer du dig i den där varma fläkten som kommer när man går av bussen, och sen stannar du kvar där. Helt otroligt.

Det tog över en timme att komma igenom alla kontroller (det var något strul i Ryssland så typ 5 plan hade landat samtidigt så köerna var enorma, dessutom var det, självklart, strul med vår kö och alla andra rörde sig utom vår). Väl ute i hettan igen var vi tvungna att hitta rätt buss som skulle ta oss till hotellet och jag säger då det, tacka fan för att det var AC på bussen. Det var t.o.m. så att man frös.

Reseguiden var dansk så det var lite svårt att förstå honom, David hade nog svårast för det, men han var jättetrevlig och hjälpte oss alla med incheckning på hotellet och kollade så att allting gick bra innan han åkte vidare.

Hotellet var verkligen jättefint, vi kunde inte låta bli att fotografera enrén, och av någon anledning luktade det kinamat(?) i lobbyn. Lägenheterna vi hade var också jättefina (med underbar, underbar AC) och så låg dem i utkanten av området så det var en bit att gå. Okej, det tog kanske 5 minuter max, men det kändes så mycket mer i 40-45 graders värme kan jag lova! Innan piccolon kom upp med vårt bagage sprang jag och Emelie runt i extas i våra lägenheter, som låg mittemot varandra, och David och Robin bara suckade och tyckte att vi var dumma i huvet. Det kan nog ha verkat så utifrån.

När vårt bagage anlänt började vi känna hur det kurrade i magen och bestämde oss för att gå ner och spana in buffén man ingick i All inclusive. Maten var… god, men väldigt annorlunda. Det fanns en hel del att välja mellan som tur var. Desserterna ska vi inte tala om, vissa var väldigt goda, men andra smakade absolut ingenting. Jag förstår inte hur de kunde laga något som inte smakade någonting överhuvudtaget. Skillat.

Efteråt tänkte vi gå ner till stranden, dåligt val. Halvvägs dit blir vi indragna i en parymbutik, och jag säger bara det, deras gästvänlighet är faktiskt lite obehaglig och jag kunde inte låta bli att hela tiden tänka Vad är haken? (Jag visste ju förstås svaret på den frågan.) Killen bjöd oss dessutom på te och försökte pracka på oss en massa massa saker, vi fick faktiskt varsin miniflaska som present av honom. Jag kände mig väldigt illa till mods när vi satt i en okänd mans butik och drack te (för vi vågade inte tacka nej heller) och jag är oerhört imponerad, och förundrad, över att vi lyckades ta oss därifrån långt om länge, men utan att ha köpt något.

Jag kan ju med lätthet säga att vi var alla överrens om att det var dags att gå direkt tillbaka till våra lägenheter. Vi hade utforskat tillräckligt för den kvällen. Istället satt vi uppe och spelade Kasina resten av kvällen tills jag höll på att somna på bordet…

Jaha, då var man tillbaka i regniga, kalla Sverige. Hurra. Lite skönt är det kanske, men bara lite. Nu är det drygt 2½ vecka sen man skrev sist, men det är ju inte så konstigt. En vecka innan vi åkte kom mamma på spontanbesök och hälsade på. Alltid lika trevligt :)
På lördagen skulle David och åka på Sonisphere (som han fick biljetter till i julklapp) med Becca och Ante, och jag säger bara det, tack å lov att jag inte lät dem övertala mig att följa med! Värre skyfall har ja då aldrig varit med om. Stackarna var totalt genomdränkta när jag hämtade dem på kvällen. Jösses alltså.


Efter det, bara någon dag innan resan, kom även syrran och hennes pojkvän upp med 2 ton väskor i bagage så vår lägenhet såg ut som ett vandrarhem :)
Vi passade på att ha en liten kräftskiva ihop innan det var dags att köra mamma till flyget ner mot Skåne. Nom nom.

Sen vart det äntligen tisdag och dags att åka och jag tänkte lägga ut ett längre inlägg med lite bilder och så om några dagar där jag berättar mer om hela resan.

Igår när jag njöt av min sista dag av semestern passade jag och syrran på att gå ut för att plocka lite svamp. Nog för att det inte gick så bra, svampjävlarna lös med sin frånvaro. Men det fanns en del blåbär som vi plockade i stället, och det fanns gott om mygg och dem var väldigt givmilda och gav oss ett x antal myggbett på benen så nu sitter jag här och kliar frenetiskt.

Snart är det dags att gå till jobbet igen, så det är väl lika bra att gå ut i köket och göra lite frukost och se om man kan få liv i dem i vardagsrummet ;)